MedHund i Åkersberga, Stockholm

Tisdagen den 26 februari

Vårvinter på väg, Körkort för flexikoppel? och Terapihundsfrågor

I januari var jag uppe i Hamra och tältade tre nätter. Det var ljust ca åtta timmar per dygn, men jag hade förstås pannalampa (pannlampor) med mig. Se mer om den resan på: Tält, släde och hundar, jan -13

Vi missade årets samojedträff i Furudal. Min whiplashskada spökade efter en förkylning veckorna innan och jag kunde inte ta mig utanför huset under några dagar. Tyvärr just de dagar vi skulle åka upp till Furudal. Hundarna rastade sig i trädgården och vänner och grannar handlade åt mig. Nu har sjukgymnasten fått ordning på nacken och det börjar bli bättre. Nu gäller träning för nacken samt styrke- och uthållighetsträning inför fjällresan i mars. Det senare både för hundarna och för mig.

Igår var Sarah här och fick prova att köra drag på skidor. Avanti och Senta sprang med henne medan Sarek, Nadja, Gisa och Zoyenka sprang framför släden.

I söndags var Nina och jag med våra småttingar på Hundudden och promenerade och åt en underbart god hummersoppa. Vädret dessa två senaste dagar har varit energigivande. Hela kroppen suger in solen. Mmmmmm.... och den vita snön mmmm..

Beo och Zoyenka. Åtta tassar i luften

Under februari har jag svarat på en artikel i DN, se längst ned, och jag har svarat på ett frågeformulär om terapihundar, se nedan.

25 februari 2013
Terapihundar

Jag fick ett frågeformulär på mail av en tjej som går Realgymnasiet i Sundsvall, vilket jag svarade på utifrån mina erfarenheter.

Hur länge har du haft hund?
Egna hundar i 24 år, men jag växte också upp med hund. Den hunden blev nästan 14 år.

Jag brukar räkna ihop de år jag haft med varje hund, även när jag har flera samtidigt och då har jag ca 80 hundträningsår. Plus hunden när jag växte upp.

Vad har du för hund/hundar idag och vad är dom utbildade till?
Jag har sex stycken samojeder. Jag tränar dem i olika saker, bla dragträning. Vi åker ut på fjället och tältar under vintern. De är också tränade på terapihundbeteenden och att hämta saker åt mig som jag tappar eller behöver (assistanshundbeteenden). Jag spårar på personspår och tränar lite freestyle, lydnad och bollvallning. Men jag är inte intresserad av att tävla med dem.

När bestämde du dig för att utbilda terapihundar och varför?
För tre år sedan. Det är en bra uppgift för hundar. Hundarna har betytt mycket för mig genom åren och jag tror att andra också kan ta del av den glädjen och att hundarna och jag kan dela med oss.

Hur många år har du hållit på med detta?
Terapihundar har jag ägnat mig åt sedan kursen, men inte på heltid. Vi har arbetat med ungdomar och på ett äldreboende.

Har du alltid haft hundintresse?
JA!

Tycker du att terapihundar ska användas oftare i vården än idag?
Absolut och inom fler områden.

Vad är roligast med ditt jobb?
Jag är även hundinstruktör och förutom träningen i sig är det väldigt väldigt roligt att se att hundägare älskar sina hundar så mycket. Jag tycker också det är roligt när hundägarna på kurs lyckas med sin hund. En härlig del är när de fyrbenta kursdeltagarna tycker att det är jätteroligt att komma på kurs. De kastar sig in genom grinden och bryter mot några “regler”, typ att be om lov och hålla kontakt. Matte eller husse kommer sekunden efter.

Som terapihundsekipage är det väldigt roligt när den eller de vi arbetar med får något bra av vår stund tillsammans; det kan vara att få en stunds lugn och ro tillsammans med hunden, att mysa och krama. Eller tvärtom motivation till aktivitet, fysisk träning eller liknande. Jag har också sett ungdomar övervinna sin hundrädsla, det är väldigt fint.

Om du skulle få välja något annat, vad skulle du jobba med då?
Författare

Finns det olika efterfrågan på terapihundar i olika delar av Sverige?
Det är lätt att få komma till t ex äldreboende med hundarna, men desto svårare att få betalt. Om den biten skiljer sig över landet vet jag inte.

Vad har du gått för utbildning/ar?
Beteendevetare med forskarutbildning 1993-2001. Hundinstruktör på SBK, 1993. Problemhundskonsult, 2003. Terapihundsförare, 2010. Assistanshundsinstruktör, 2010. Samt mentaltestfigurant, div kurser för försvarets hundförare mm genom SBK 1993-1995.

Kastrerar man alltid terapihundar i så fall varför/varför inte?
Kastrering av hanar dämpar hanhundsilska som uppkommer i samband med fortplantning och hanhundens överdrivna intresse, eller intresset överhuvudtaget, för tikar. En vek hane som kastreras KAN bli mer vek och därmed osäker och få aggressiva beteenden. Tikar som kastreras KAN bli hanhundsilskna. Hur man gör generellt med andra terapihundar vet jag inte, men jag ser ingen anledning till kastrering för att det är en terapihund. Det beror som sagt på individens beteende.

Hur gammal måste/får hundar som utbildas till terapihund vara?
Vet inte. Se om du hittar info här:
Svenska terapihundförbundet
Hundens Hus, terapihund
Terapihundskolan

Vad är den största skillnaden mellan träningen av Assistanshund resp. Terapihund?
Terapihunden ska klara av att vara nära främmande människor.
Assistanshunden har i regel en förare och några få familjemedlemmar utöver föraren.

Vilka raser tycker du lämpar sig bäst/sämst för att bli terapihund?
Ju mer jag tränar med mina samojeder och ser dem i arbete, ju bättre tycker jag att de passar för uppgiften. Deras päls är dessutom lätt att sopa undan om de fällt päls under ett besök. Labradorerna är kända för att arbeta bra inom flera tjänstehundsyrken. De är mer tåliga än de flesta andra raser. Istället för raser tror jag man behöver skilja på olika individer om de är lämpliga eller ej.

Vad är det vanligast idag att man använder terapihunden i för sammanhang?
Äldreomsorg.

Finns det uppfödare som specialiserar sig på att föda upp terapihundar?
Inte vad jag vet.

Terapihundar i arbete

10 februari 2013
Körkort på flexikoppel?

Svar till Jens Littorin på DN, efter hans artikel där han ställer frågan om man ska kräva körkort på flexikoppel. En mindre hund blev biten av en större, men den mindre var i flexikoppel och ägaren till den större hunden gick undan. DN artikel

Mitt svar:
Flexikoppel är bra för hundar som inte kan gå lösa, de får ökad frihet när de rastas och möjligheterna att göra hunden mer följsam ökar. Alltså hunden följer ägaren istället för att ägaren följer hunden. När hunden har ett kort koppel är det av uppenbara skäl ägaren som följer hunden, eftersom hon eller han måste stanna när hunden stannar för att kissa eller no two. Följsamhet är grunden för att ha en lös hund och självständighet dess motsats. En del arbetande raser måste ha en viss självständighet, t ex jakthundar, för att kunna utföra sitt arbete. I de flesta arbetsuppgifter som hundar har räcker det med att de behåller en viss initiativförmåga, t ex att spårhunden går ut i spårlinan, draghunden arbetar i draglina, vallhunden med ständig kontakt med herden. I samtliga fall finns samarbetet kvar i relationen även om uppgiftens problemlösande del överlämnats till hunden.

Med flexikoppel kan hundägaren gå vidare några meter medan hunden nosar och kissar, vilket skapar en situation, eller snarare kan skapa en situation, där hunden lär sig att hänga med. Förutsatt att ägaren är medveten om det här spelet mellan hund och förare. När hunden hänger med föraren ökar följsamheten. Behöver hunden kallas in har följsamheten inte funnits där eftersom hunden inte befinner sig intill sin ägare. Naturligtvis måste alla hundar lära sig att komma på en inkallning, även om följsamheten är stor.

Avseende flexikoppel ger jag rådet att det är bra för att öka hundens följsamhet, MEN det ska inte användas på eller intill trafikerade vägar, för de slits av användning och man vet inte när ett flexikoppel slutar fungera. Det ska inte heller användas om man inte har röstkontroll på sin hund. De flesta hundar som har fått chansen att lära sig vad ägarens olika signaler och kommandon betyder, har ett avstånd på vilket det här fungerar bra. Om det avståndet finns inom flexikopplets längd, de är mellan 3 och 8 meter långa (av märket Flexi), ska det inte vara problem att ha hunden i ett sådant koppel. Finns det inte röstkontroll upp till åtta meter, utsätter man sin hund för faror. Både om den utsätts för till exempel trafik eller själv har ett aggressivt beteende. Det sistnämnda handlar givetvis om att hunden inte ska skada eller skrämma andra, men även om att skydda den hund som har ett aggressivt beteende. De flesta hundar med ett aggressivt beteende har en osäkerhet i botten som går att arbeta med. Börjar hunden bita så det blir skador värre än blåmärken, blir det betydligt svårare. Den hunden har passerat en gräns som normalt hämmar bitbeteenden hos hundar. Hundar signalerar med många milda nyanser för att tala om att de inte vill hälsa på en annan hund, men om hundägaren inte har lärt sig vad signalerna betyder, kan hon eller han lätt försätta sin hund i en situation där ägaren lämnar över ansvaret till hunden att besluta om man ska hälsa eller inte. Då morrar hunden för att slippa hälsa, vilket inte behöver vara aggressivt utan bara är ett sätt att försöka kommunicera sin oro. När ragg och kroppshållning ändras försöker hunden hota. Därpå följer utfall, markeringar med tänder, nyp i en annan hund päls eller hud och ett par steg senare kommer bett som skadar.

Ansvaret för om man ska hälsa på andra hundar och människor läggs över på hunden så fort den får dra sig fram till andra hundar och människor. Ett hälsande ska istället föregås av ett godkännande från ägaren i ett samspel mellan hund och ägare. När ägaren säger nej till folk som vill hälsa på hunden visar ägaren sin hund att hon eller han har kontroll på omvärlden. Hunden behöver inte ha det och får en mer avslappnad inställning till mötande hundar. Får hunden istället dra sig fram till andra hundar, har hundägaren gett hunden ansvaret för att kontrollera omvärlden.

Hundar mognar och får självförtroende av att få hundanpassade arbetsuppgifter, oavsett ras och storlek. De blir lugna och får mindre behov av att hitta på egna arbetsuppgifter som att vakta. Sådana hunduppgifter är t ex spårarbete, men även att hämta och leverera föremål till sin ägare. Dock att kasta pinnar eller bollar till hunden om och om igen är en annan sak, det stressar istället hunden och den går på högvarv. Mycket motion och för lite koncentrationsarbete, dvs hunduppgifter, ger hunden stor kapacitet att själv skapa sina arbetsuppgifter, som att skälla, vakta familjen och jaga olovligt. Den har fått kondition till det.

Hundar som inte klarar av att lämnas ensamma hemma har många gånger en för stor ansvarskänsla för familjen. De är inte olyckliga för att de blir ensamma, de är olyckliga för att de inte kan ta hand om familjen; avvärja hundar och andra faror som familjen kan stöta på när de är utan sin hund. Det hänger inte alltför sällan ihop; hundar som inte kan vara ensamma gör även utfall mot andra hundar.

Omedvetet lämnar hundägare över ett för stort ansvar till hunden och ger den för få meningsfulla uppgifter. Samarbetet kommer i skymundan för en tro på rangordning och brutal hunduppfostran. En hund utvecklar aggressivitet utifrån den aggressivitet den bemöts med.

Strikt ansvar
Jag blir förvånad över domen där hunden som orsakat skadorna inte behöver betala hela beloppet. Så som jag förstått dessa situationer så spelar det ingen som helst roll om hunden är lös eller i koppel, man betalar alltid motpartens skador vid hundslagsmål/hundbett. Dock har jag förståelse för schäferägaren eftersom han försökte avvärja att situationen skulle uppstå och OM då den lilla papillonen kom ända fram till hans hund så blir situationen svår. Det är det jag själv önskar av andra hundägare, att deras hundar inte går fram till mina utan att be om lov.

”Ersättning för skador orsakade av hundar 19 § En skada som orsakas av en hund skall ersättas av dess ägare eller innehavare, även om han eller hon inte vållat skadan. Vad ägaren eller innehavaren har betalat i skadestånd har han eller hon rätt att få tillbaka av den som vållat skadan.

Första stycket gäller inte för skador som orsakas av en tjänstehund när en polisman eller vaktpost eller annan person som vid försvarsmakten tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning använder hund i tjänsten, om den skadelidande har betett sig på ett sådant sätt att det har varit motiverat att ingripa mot honom eller henne.”

(Hämtat från: https://lagen.nu/2007:1150#P19)

Hälsningar,
Helena Björk
MedHund i Åkersberga