MedHund i Åkersberga, Stockholm

Hamra 7-10 januari 2013

Årets första snösemester gick till Hamra. Tre nätter i tält, slädtur och förstås var de underbara hundarna också med. Denna gång tänkte jag dokumentera resan med små filmsnuttar, men eftersom batteriet tog slut i kameran blev det inte så mycket film som jag tänkt mig. Men det blev lite.

Jag är framme på myren och ska börja förbereda en lägerplats. Hundarna sitter på en tillfällig stake-out i draglinorna. Jag börjar trampa...

Genom att trampa runt i snöskorna plattas snön till på tältplatsen. Den tillplattade snön fryser snart till en hårdare skorpa och tältet får en stadig grund att stå på. Det blir inga gropar av knän och händer när jag sedan ska krypa in i tältet. Jag trampar upp runtom också så det blir enklare att röra sig runt om. När den tilltrampade snön skapat en hård tillfrusen skorpa kan man gå på snön utan snöskorna.

Vi har en vacker lägerplats på en udde som sträcker sig ut i myren. Hundarna markerar efter en stund att vi får besök...

...Serena kommer skidande med sina två siberian huskies och släde.

Morgon.
Lägerplatsen är i ordning, saker och ting på sina platser och solen är på väg upp.

Hundarna har fått en vältrampad rastningsstig i myrkanten.

Det var mycket fuktigt i luften på myren som inte frusit igen ordentligt än. Ca minus tio under natten, men det behöver inte upplevas som särskilt kallt om luften bara är torrare. Nu var det gott om rimfrost överallt och på alla detaljer som kom under bar himmel. Fukten sökte sig in i tältet och kläderna. Platsen var oerhört vacker med solnedgången över myren (lite före klockan tre på eftermiddagen), men vi beslutade att flytta på oss inför den sista natten. Den här resan gjorde vi för att öva på de rutiner som man behöver under tältresor vintertid. Jag körde inte så långt, men jag slog upp, sov i och tog ned tältet tre gånger. Det är inte bara de praktiska rutinerna kring lägerplatsen som är viktiga, det finns en mening med att man befinner sig just där. Varför vill jag ut i snön igen och igen? Hur ser tankarna om slädlivet med hundarna ut, stämmer verkligheten med de inre bilderna? Hur får jag ut mer än hårt arbete på lägerplatserna, i slädkörningen och i förberedelserna för resan? Att hitta vilan; det lägerliv som ger avkoppling, frid och naturupplevelser, var ett mål minst lika viktigt som något annat för resan, vilket Serena påminde mig om.