Helena

Hej!
Jag heter Helena Ulvatun och är född år 1961. Då i början var Ekström mitt efternamn. När jag var sju år hade jag tjatat om hund i flera år och en dag kom en liten pudelvalp till min familj. Ludde levde med oss i mer än 13 år och var nog en ganska ouppfostrad hund på många sätt, men mycket älskad. Han låg gärna på ryamattan i finrummet och jag brukade lägga mig intill och lukta på hans tassar. Den doften följer mig än och är något av det gosigaste jag vet, hundtassdoft.

Under sju år var jag utan hund, men det var en period då jag läste om hundträning och hundraser, prenumererade på Vi Hundägare (bättre hundtidning har jag fortfarande inte sett) och skrev en uppsats om tamhundens utveckling. Innan jag skaffade någon egen hund, innan jag ens visste om jag skulle kunna ha en hund, gick jag en kurs i hundsjukvård. Den har jag fortfarande nytta av, förstås.

När jag hade varit engagerad i SBK (Svenska Brukshund-klubben) under några år, hade jag även utbildat mig till instruktör och deltagit i en mängd konferenser och andra utbildningar. Jag tillbringade fyra-fem kvällar varje vecka på Väsby BK som var min första hemma-klubb.
Bilvägen dit var krokig och smal och efter några år bytte jag till en mer närbelägen klubb, Danderyd-Täby BK. Där blev jag genast engagerad i vardagslydnadskurserna, liksom jag hade varit på Väsby BK, och det intresset håller i sig än i dag och är en av de viktigaste uppgifterna i min egen verksamhet. På Österåker BK tränar jag tävlingslydnad med ett härligt gäng.

Mina första egna hundar, Joy och Tootsie, var av rasen belgisk vallhund, tervueren. Vi var ett så oerhört tajt team att när de lämnade mig kunde jag inte tänka mig samma ras igen, eftersom jag inte ville att min nya hund skulle påminna om dem, men ändå inte vara de.
Det skulle inte var rätt mot den nya lilla valpen. Mitt val föll på den polara rasen samojed och jag har sedan dess fått leva med många samojeder.

Först kom Senta, i maj 2001 och den första samojedhanen var Igor som var nio år när han kom till mig tre år senare. Därför har de smeknamnen Furst Igor och Furstinnan Senta, de var först - furst i samojedflocken.
Igor vid havet
Senta var också drottningen över de små prinsessorna:
Volga badar
Volga kom som liten valp sommaren 2006, Toya ett par månader senare och hon var då knappt två år. Ett år senare (2007) kom Nadja, precis jämngammal med Toya, två veckor skiljer dem. De har helt olika ursprung, Toya är född i Norge och med förfäder som inte ens snuddar vid de andra hundarnas.
Nadja
Nadja är essensen av tre svenska uppfödares arbete som jag beundrar. Hennes pappa är en Great, och farfar en Nordviken och mamman är från Samo'bas. Barbro Karlsson (Samo'bas) hade redan fött upp samojeder i flera år när Elga Carlsson (Great) i början av sjuttiotalet köpte sin första samojed av henne. Ca tio år senare köpte Annica och Nisse Uppström (Nordviken) sin första samojed av Elga. Alla tre kennlarna har varit verksamma under flera decennier och deras kennelnamn syns i många samojeders stamtavlor i dag. De har alla varit måna om att bevara rasens polara egenskaper och utveckla samojeden till en sund och arbetande hund.

Tashow med Senta och Volga

Den höst (2004) jag väntade på att få hem Tashow (Nordviken) var jag oerhört lycklig och den lilla valpen var den underbaraste man kan tänka sig. Han utvecklades till en lika mysig och trevlig hund som han var som valp, jag tror jag sa "nej" till honom fem gånger under hans första år, hans följsamhet gjorde samvaron enkel. Han var följsam och orädd, egenskaper som jag värderar högt hos en hund. Vi fick bara fyra år tillsammans, han dog av en infekterad lever, orsakad av fästingbett eller annan orsak. Jag kämpade för hans liv i två månader och med ca en tredjedel av en årsinkomst som insats. Mer pengar skulle inte räddat honom, mindre än att levertransplantationer varit möjliga för hundar, men jag var beredd att belåna mitt hus om det hade räddat honom. Han var värd det.

Sarek 4 månader
Ett knappt halvår efter Tashows död föddes Sarek i Norge. Han är halvbror till Tashow med samma pappa: Little Rocky's Dennis som nog är en av de samojedhanar jag är mest imponerad av. Han har ett fantastiskt fint temperament och är en lika fantastisk ledarhund i Mortens och Kristins samojedspann. En samojedhane ska klara andra hanar utan att bli provokativ eller aggressiv och Dennis avkommor verkar få en stor del av dessa goda egenskaper. Sarek kom till oss i början av juni 2009 och har blivit en långbent, vacker unghund med de bästa egenskaper. Liksom Tashow vill han gärna sitta i knäet, men han har drygt tio kg mer än Tashow med sig upp, vilket i praktiken gör att det blir knepigt att hålla både fram och bak i samma knä. Tashow var en liten pojk på 19 kg. Lilla Volga lämnade oss i maj 2010 när hon hastigt blev sjuk en natt. Även gamle Igor blev änglahund lite senare samma år. I november 2010 föddes Avanti och Gisa och sommaren 2012 kom även Zoenka med i flocken.

Ett hopp i tiden fram till 2016
I dag består flocken av sju samojeder. Senta somnade hemma i köket under hösten 2015. Toya lämnade oss ett par år tidigare. Förra året, 2015, kom en kull valpar: Lovis och Aurora stannade hos oss. I flocken finns även farfar Sarek och farmor Nadja. Husse Peter kom till oss för snart tre år sedan med mycket kärlek och längtan efter ett hundliv.

Helenas hundblogg

Till sidans topp

Hundliv och annat liv

Under drygt 40 år av mitt liv har jag levt med hundar. Räknar jag ihop varje hunds år (vanliga år) blir det över 100 år med hund och jag har alltid haft dem runt mig i bostad, sovrum, säng och på promenad. Jag har arbetat hemifrån och därmed kunnat vara tillsammans med mina hundar nära 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.

Joy och Tootsie i Trolleken
Den dagen jag hämtade Joy, bestämde jag mig för att nu ska jag ordna mitt liv så att jag alltid kan ha hund. Joy var tre år och hade haft två kullar i kenneln. Vårt liv tillsammans var från start en heart-to-heart connection, en hjärta till hjärta koppling. Ett halvår senare kom lilla Tootise som valp. Jag vet inte vem av oss tre som var mest eller minst beroende av de andra två, men det växlade nog. Under de här åren jobbade jag som designer och sömmerska i min egen ateljé samtidigt som jag körde buss åt SL. Ateljén var ett arbete som jag hoppades på sikt skulle leda till en försörjning. Innan jag tog det här beslutet att bejaka mitt textilintresse, jobbade jag i sju år som servicetekniker mestadels med bildskärmar som kopplades till stordatorer. Det var alltså innan pc:ns tid. Alla de sju åren drömde jag om hund, det värkte i mig av längtan. Jag försöker komma ihåg den känslan när människor vill klappa mina hundar och jag inte tycker det passar. Hur det var att längta.

Joy och Tootsie och jag åkte ett år till Sveg där vi gick på Bäckedals folkhögskola. Hundarna var med på mycket av det vi gjorde, men inte på lektionerna som handlade om ull, lin, vävning, tovning och gamla textila tekniker. Året gick alldeles för fort.

Hemma igen började jag plugga beteendevetenskap på Stockholms universitet, vilket så småningom ledde till doktorandstudier där jag förde samman den etologiska avdelningen på biologiska institutionen med den psykobiologiska avdelningen på psykologiska institutionen. Det resulterade bland annat i att man sedan kunde/kan läsa evolutionär psykologi som doktorandkurs på psykologiska institutionen. Min forskning handlade om den tidiga relationen mellan föräldrar och barn, med ett evolutionärt perspektiv. Min tanke var att studierna skulle handla om fler mänskliga beteenden med ett evolutionärt perspektiv, men det fanns nog med material för detta enda ämne om det lilla barnets första tid.

Mitt i doktorandstudierna marscherade jag rätt in i en vägg. Där blev jag kvar i tre år. Jag skulle vilja säga att det fanns flera orsaker till det och den enklaste är att berätta att jag och min man förblev barnlösa medan jag analyserade intervjuer med nyblivna och blivande föräldrar. Samtidigt förlorade jag Joy och Tootsie med ett och ett halvt års mellanrum.
Senta klev in i mitt liv då det var som mest kaotiskt, vilket inte var så lyckat, men kanske en anledning till att hon har blivit en så klok och fantastisk hund. Jag har lärt mig mycket om hundar när jag tillsammans med Senta kämpade för att ta mig ur utbrändheten och kämpade för att förstå varför hon skulle tycka det var okej att vara hund hos mig och varför i all världen hon skulle finna några som helst skäl till att lyda mig, eller snyggare sagt: samarbeta med mig. Sådan ser utbrändheten ut, man förlorar sin mentala ryggrad.

Under ett år rehabliterades jag med att prova lite frilansarbete som journalist samtidigt som jag gick en utbildning till problemhundskonsult vid Hundens Hus. Sommaren 2004 började jag arbeta som forskningsassistent vid Karolinska institutet och blev kvar i olika projekt tills regeringen bestämde att man bara får vara projektanställd i två år. Efter det beslutet tog mina två år slut ganska snabbt, den 31 december 2009, och jag kommer nu att satsa på egen verksamhet fullt ut.

(Mer om forskningsarbetet vid Karolinska Institutet och min avhandling längst ned i denna spalt.)

I skarven mellan rehabilitering och återgången till arbetslivet kom Igor till oss, alltså till mig och Senta, precis nio år fyllda i maj 2004 och proffs på dragarbete.
Tashow var en höstvalp 2004 och utökade samojedflocken till tre vovvs.

Toya och Volga
Volga och Toya fyllde på två år senare och Nadja kom sommaren 2007. Nadja ersatte Igor i fyrspannet och Igor fick springa lös bredvid, liksom Volga redan hade till uppgift att göra. När Sarek kom sommaren 2009 hade Tashow lämnat oss under stor sorg och många år för tidigt.
Nadja och Sarek
Vintern 2009-2010 bestod mitt fyrspann av Senta, Toya, Nadja och Sarek. Lilla Volga var en glad jolle bakom i spåret medan Igor fick stanna hemma och drömma om sina tidigare bravader framför släden, bl a som vinnare av silver på VM i Österrike ett par år innan han kom till mig. Han fyllde femton år i maj 2010.

Våren 2010 blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. En medfödd ryggskada som jag kunnat parera under drygt 20 år, gjorde sig påmind igen och jag hade en tid problem med att gå. Samtidigt som detta hände lämnade lilla Volga oss i ett ep-anfall och en dryg månad senare fick även Igor somna ifrån sina besvär, dock åldersrelaterade.

I november 2010 födde Nadja fem friska valpar. Pappa var Sarek som visat sin duglighet både framför släden och i utställningsringen. Tre av valparna flyttade under perioden januari till maj och kvar blev Gisa och Avanti. Sommaren 2012 kom Zoyenka och under hösten fick Toya ett välförtjänt pensionärsliv hos en familj utan andra hundar.



Mer om Helenas träningsmetod
Helenas hela CV

Helenas hundblogg

Till sidans topp



Min avhandling och forskningsarbetet vid Karolinska Institutet

Min avhandling handlade om den tidiga relationen mellan det nyfödda barnet och föräldrarna. I min första studie intervjuade jag sju nyblivna mammor. Rapporten som denna studie presenterades i blev omtyckt av vänner som fick barn och den blev refererad i doktorandkollegors avhandlingar vid KI. De sistnämnda ville ta med hur mina deltagare upplevde stödet från sin man, från barnets pappa vid amning. Amningen påverkades direkt av omgivningens attityd och det som var viktigast var att maken var positiv till amningen.
Vännerna uppskattade att få läsa om andra kvinnors erfarenheter i den ofta ganska isolerade situation de hamnar i som nybliven mamma. En god vän uttryckte att hon också skulle velat bli intervjuad när hon var nybliven mamma. I min andra studie var det intervjuer med tjugo par som väntade sitt första barn som analyserades. Eftersom jag hade ett evolutionärt perspektiv jämförde jag också hur det kunde varit ursprungligen, i vår primitiva miljö, när barnet kom till världen. Hur en "familj" såg ut då, var kvinnan fick stöd, vilka mannens uppgifter var och hur det lilla barnet togs om hand. Mina resultat fann att vi i den moderna kärnfamiljen tvingas in i roller som ursprungligen täcktes av flera stammedlemmar, vilket kan orsaka en viss utmattning hos föräldrarna i samband med barnets födelse. Resultaten hann jag inte presentera i någon rapport, jag blev utbränd och kunde inte arbeta. Mitt mål är ändå att skriva om mina resultat i någon form även om det inte blir i en avhandling.

Efter utbrändheten blev jag anställd vid Institutet för psykosocial medicin (IPM) vid KI. Där var jag forskningsassistent i Orkesterprojektet som undersökte professionella musikers psykosociala arbetsmiljö. Musikerna fyllde i enkäter, vi mätte deras puls och EKG och salivprov gav två hormonresultat. Samtidigt arbetade projektledaren med att ge orkestrarna verktyg för att förbättra sin psykosociala arbetsmiljö. När projektet var slut blev jag erbjuden att skriva ett bokmanuskript för en bok om psykosocialt arbetsmiljöarbetet på samma institution. IPM hade fått uppdraget från en extern beställare och jag skrev det som anställd vid IPM under två månader. Boken publiceades ca ett år efter att min anställning upphört.

Efter några månader som arbetslös fick jag återigen anställning vid en institution vid KI. Denna gång vid NASP, Nationellt centrum för suicidprevention. Först fördjupade jag mig i sambandet mellan lågt kolesterol och självmord. Forskningen kring detta hade kommit fram till att det inte var det låga kolesterolet i sig som kunde innebära en föhöjd suicirisk, utan det var bristen på omega-3. Omega-3 är en ganska stor grupp och de fettsyror i gruppen som det handlar om är de som kommer från fisk och skaldjur. Omega-3 från växtriket har inte denna gynnsamma effekt på hjärnan att depression och annan psykisk sjukdom lindrades. Ät mer fisk och skaldjur helt enkelt.
Det här var en ganska kort period jag arbetade med detta, sedan fick jag driva Skolprojektet under nära tre år med projektansvarig professor som diskussionspart. Skolprojektet hade redan pågått under två år så jag tog över från en kollega som fick jobb i Uganda. Projektet undersökte gymnasieelevers psykiska hälsa och hur självmord bäst kunde förebyggas. I arbetet ingick även att undersöka lärarnas psykosociala arbetsmiljö. Ca 900 elever svarade på en enkät och 138 lärare svarade på en annan. Ett antal elever gav dessutom utanför enkäten sin syn på vad skolorna borde göra för att öka trivsel. Annan personal på några skolor utanför projektet berättade också hur de arbetade på deras skola för att minska den psykiska ohälsan hos eleverna. Sammanfattningsvis är det oerhört viktigt att minska på mobbning, inte bara hos eleverna, utan även bland personalen; att se till att eleverna är på skolan, dvs att de inte skolkar; och att arbeta för att förbättra kontakten mellan elever och personal. Denna sistnämnda punkt berör liksom frågan om mobbning, även personalen. En dålig psykosocial arbetsmiljö för lärarna, gynnar inte elevernas skolmiljö. Lärare som mobbar andra lärare kan inte arbeta med mobbningsåtgärder bland eleverna. Personal som inte kommunicerar med varandra, kan inte heller förväntas kunna kommunicera och bygga goda relationer med eleverna. En orsak till att elever upplever otrivsel på sin skola är, även om de själva inte är inblandade, om det förekommer mobbning. Eleverna angav att det som skapade trivsel var om de själva fick ta del av arbete och beslut på skolan och när det fanns saker att göra på rasterna.

Läs mer om Skolprojektet

Läs mer om Orkesterprojektet



Till sidans topp

Hundverksamheten

Jag är hundtränare, hundvetare och beteendevetare.
I min verksamhet inriktar jag mig på de där små sakerna som gör att livet med hunden blir trevligt och roligt. En bra grund för valparna är viktigt, men att ge hundägare den kunskap de behöver för att rätta till det som inte fungerar med den vuxna hunden är också högprioriterat i min verksamhet. Jag arbetar med och lär ut mina egna metoder F.R.I. och Flockfokus. Det är metoder som inte skadar hunden och som alla kan pröva. Hundträning är enkelt, det svåra är att inte ge upp då det oftast krävs tid att förändra ett felbeteende. Då är min uppgift att uppmuntra och stötta.

Mer om Helenas träningsmetod

Helenas hundblogg




Hundkurser


Valpkurser, från 3 månaders ålder.
-----Startar den 7 aug, 18 sept och 30 okt

3-5 nov: Reaktiva hundar
------ Hundar som hörs och syns

19 nov: Weight pull/dragweight

19 nov: Motionera din hund lydig

Grundkurs, steg 1
-----För unga och vuxna hundar.
-----För exempelvis omplaceringar.

Fortsättningskurs, steg 2

Påbyggnadskurs, steg 3

Spårkurs

Koppelkurs - Hundmöten

HUNDerbanan





Helenas hundar
  • Jag har haft egna hundar sedan 1989. Under tolv år två tervueren, de senaste 16 åren en flock samojeder
  • Familjen hade en pudel 1968 - 1981; ett liv med hundar

Mer om Helenas hundar



Flockfokus

  • Hunden vänder sig inåt flocken i stället för att agera utåt mot det som dyker upp, t ex andra hundar, bilar, människor, vilt
  • Inåt flocken innebär matte eller husse
  • Flockfokus ger automatiskt en hund som kan gå fint i koppel
  • Tränas med positiv förstärkning
  • Mattes och husses reaktioner visar hunden rätt beteende
  • Du kan lita på din hund
  • Rolig träning
  • Inlärning med modern etologi i ryggen

Mer om Helenas träningsmetod

Igor, Senta och Tashow


Till sidans topp