Valpar som blir slädhundar
Första slädturen med Nadjas och Sareks kull. April 2011
November 2013
Hundarnas morgontimma
Leran sprutar upp i ansiktet
Tling-tling, ett par träffar i ena näsborren
Ögonen tåras av fartvinden
Tårarna ritar kalla ränder på kinden
Över sjön ligger dimman i stilla slöjor
En ensam bils snabbt försvinnande surr
förtydligar tystnaden snarare än bryter den
Vägen slingrar förbi nyvakna fårhagar
På skogsstigen har lövens gyllengula fnitter
omvandlats till en slipprig mörkgrå gegga
på väg att förenas med jorden under dem
Tågrälsen är tyst och vi kilar över
På väg ut för morgonens andra runda
frasar marken oväntat under fötterna
frost nu men inte tidigare
det är som kallast just innan solen vaknar
Dimman har klivit ovan trädtopparna
där ligger den formlös i tjock kompakthet
och ger snarare ett värmande intryck
än den fukt och kyla den bär på
Nu visar sjöns höstblanka yta upp sig
genom ett kvardröjande minne av dimma
Från stallet strömmar varma dofter av morgonpyssel
tillsammans med värmande ljus och hovstamp
Rälsen har nyss värmts av ett förbirusande tåg
Sikten är klar fram till kröken under bron
och vi tar oss över, en bil på vägen
vi stannar och möter strax en till
Vinkar ännu en gång och mitt ´framåt`
späds ut med andra bekanta morgonljud
som självklara och annars ohörda
liknar ett färgregn, en ostämd symfoni
Hemma är gräset åter mjukt
De första solstrålarna skyms snart
av en gråvit dager men jag vet
var den kommer ifrån och vart den är på väg
---
Selar av hundarna, vattnar dem, går in, hänger upp hjälm och sadelskinn
Kokar min morgongröt
Ute i förrådet står den tvåhjuliga osköljd från leran med draglinorna kvar
Redo för i morgon
Augusti 2013. Svala nätter, jag njuter. Sommaren har varit fin och nätterna stundtals svala.
När temperaturen varit runt tio plus på morgonen, har hundarna fått springa fem kilometer framför cykeln.
Varken hundarna eller jag har varit så bra i form efter en sommar som vi är i år. Jag har bättrat på min egen
kondition med dans och hundarna har sprungit, vilket de inte gör sommartid de flesta år.
Att cykla med hundarna ger inte så stort motstånd eftersom cykelhjulen rullar.
Jag bromsar en hel del, vilket ökar belastningen. Sommarens cykelturer anpassas efter
vädret förstås och hundens pälskondition. Det ska helst inte vara över tio plus när man
tränar med samojederna, de kan bli överhettade. Men om solen skiner, är tio plus också
för hög temperatur. Är det molnigt, regn och/eller vind kan man tänja lite på temperaturen uppåt.
Till det kommer vilken sommarpäls hunden har. Är den väl utfälld kan man köra när det är något varmare.
Är pälsen tjock blir hunden varmare i arbetet. En gammal hund ska man som alltid anpassa träningen för,
efter dagsform och passets längd och fart. Senta som är 12 år har sprungit med några gånger i sommar,
för att hon insisterar. Då har jag stått mer på bromsen och de andra hundarna har fått jobba hårdare, alltså
mot den belastning som bromsen ger. Turen har fått ta dubblet så lång tid.
Cykel kan gå fort när det inte finns motstånd, vägen är rak och underlaget bra. Med släde
finns ett motstånd mellan medarna och snön. Även med släde kan det gå för fort, för mig.
Ibland är underlaget halt, isigt, och släden är tom, många hundar framför och nedförsbacke med kurva i slutet.
Det är en oerhörd tjusning, men jag bromsar mig ned och hänger burkslav i svängen där släden går
med bredfront. Den sladdar sig genom kurvan. Det är roligt! och lite läskigt. Jag gillar samojederna
för att de vanligen inte är de snabbaste polara hundarna. Siberian husky är snabbare. Jag gillar
samojederna för att de är precis som de är.
Tom släde går snabbt, men tjusningen är full släde. Släden fullpackad med tält, hundmat, sovsäck, min mat,
ombyte, snöskor, skyffel mm. Det är ett oerhört sug i längtan att få ge sig iväg igen.
I januari när jag var ute med tält, släde och hundar, var en av nätterna kallare.
Egentligen var det fuktigare luft där vi sov den natten. Jag frös.
Jag tänkte då under natten när jag frös: "nej, varför gör jag det här? aldrig mer". Men somnade för det blev en morgon och den var ljuvlig.
Att se skogens januarimorgon ljusna, pyssla med hundarna, fixa i lägret, koka morgonte och veta att det kommer
fler nätter. Och sedan längta efter fler nätter i tält med hundarna och snön.
Några hundar sover utanför tältet och några inne i tältet. De inne i tältet skapar värme, deras kroppar svettas inte som
människokroppen, de somnar snabbt och sover djupt efter en dag framför släden. Jag öppnar ventilerna och har tältets
insida torr på morgonen. Fryser gör jag när det är fuktigt väder. Det är kallare att tälta i någon plusgrad med regn
än i tjugo minus.
Snön är det perfekta elementet att tälta i: rent, inga insekter och bekvämt. Det sista argumentet har
att göra med att jag gräver gropar med skyffeln. En precis innanför tältöppningen i tältets absid. Där
sitter jag sedan med rumpan på liggunderlag i tältet och fötterna ned i gropen, som på en stol, och fixar
med små pyssel-sysslor man får.
Utanför tältet gör jag en likadan sittgrop för matlagning. Blåser det får köket stå i gropen. Vid regn
lagas maten i absiden.
Mitt i sommaren kan jag längta efter vinterns slädturer. Så där så att jag nästan känner doften
av snö, hör fraset från medarna mot snön och jag tillåter mig att längta. Till vinter och snö.
Furudal och Hamra 2012
