Omplaceringar
Lite goda råd om omplaceringar
Den första tiden med en omplacering är betydelsefull. Hunden går till viss del tillbaka
till ett valpliknande beteende och är mer formbar under de första veckorna - ca en månads
tid. Under den här perioden kan tidigare problembeteenden försvinna bara för att hunden
känner större tillit till sin nya flock/familj. Precis som för en valp behöver en
omplacering mycket närhet, godhet och omtanke. Med kunskap om hur hunden kan formas
kan tiden dessutom utnyttjas bättre för hundens skull. Och familjens.
En omplacering som tidigare har farit illa behöver tid innan den vågar sig nära.
En trygg bas gäller i lika stor grad för en omplacerad hund, oavsett ålder, som
för en valp. Jag har genom mina drygt tjugo år med hundar tagit emot fyra
omplaceringar; 1.5, 2.5, 3 och 9 år gamla när de kom till mig. De två sistnämnda
blev fjorton respektive femton år gamla. De två förstnämnda är idag åtta år gamla.
Det är skillnad att ta in en omplacering i en befintlig flock med hundar mot att
ta in den i en familj utan hund eller med en hund. När en omplacering kommer till
en hundflock, beter sig fler av flockens medlemmar som om de omplacerats. Den
invanda familjens struktur förändras. Det ska skiljas från när valpar eller barn
föds in i en flock/familj. En av mina tikar slutade leka under ett års tid när jag
tog emot en omplacering.
Omplaceringen går igenom olika stadier. Det första är att den regredierar till ett
valpliknande beteende, nästa stadie är att man tycker att man lär känna sin hund
efter ca sex-åtta veckor. Efter ett halvår brukar hunden kunna visa lite mer av
vem den är utan att anpassa sig för mycket och efter ett år vågar den bli busig
i sin nya familj/flock. Det här mönstret är det jag upplevt med mina hundar och
från de som kommer på träning hos mig med omplaceringar. Jag kan tänka mig att
om en omplacering inte ges tillåtelse att verkligen kliva in i en ny familj, man
kan ha strängare regler (t ex hunden sover inte med familjen) får den en annan
utveckling, liksom för hundar som farit riktigt illa innan de kommer till ett
nytt hem, dit får även räknas de som haft fler än ett hem efter uppfödaren.
Omplaceringar är ofta tacksamma hundar. Trivs de i sin nya familj, vill de
inte lämna den. Valpar som kommer vid åtta-tio veckors ålder till sin familj,
tar gärna familjen för given, de befinner sig i världens centrum, vilket är
önskvärt eftersom det ger hunden en självkänsla som den blir lugn av.
Helenas hundblogg
Omplacering forts.
Det tar alltså ungefär ett år för en omplacering att finna sin plats så väl
att den blir busig (det går fortare om den inte ska in i en befintlig flock).
Ett år av hundens liv motsvarar sju år av vårt liv. Det är tid som behöver
fyllas med kvalitet.
Jag har hört sägas att hundar inte är så trogna som vi vill tro. De anpassar
sig till sin nya miljö och familj förvånansvärt snabbt. Ytligt sett så är det
så, de försöker överleva genom att vara till lags. Men den stress en omplacering
upplever kan visa sig på många sätt: de tuggar sönder saker, de klarar inte av
att träffa andra hundar, de äter inte, de äter för mycket, de är extremt lugna
(”fantastisk hund!”, säger ägaren), de dricker vatten som om de var i öknen, de
springer oroligt efter sin nya ägare i bostaden, kanske nafsar osv. När man tar
en omplacering gör man det av kärlek och man måste ha tålamod och förståelse.
Gränser ska sättas och korrigeringar undvikas. Man måste vara listigare än att
fy:a en hund som landat på en främmande planet. Ge den en trygg bas i ditt hem.
