Helena Björk - Hundtränare, Hundvetare

Nadjas valpar, hela historien

5 november, Nadja födde fem valpar. En tik och fyra hanar. Alla mår bra.

Första dagen:

Den andra dagen tar sin början:

Tredje dagen:

Fjärde dagen:

Femte dagen går mot sitt slut:

Sjätte dagens gryning:

Och så kom den sjunde dagen. Valparna har ökat 67 procent i vikt sedan i lördags och den minsta väger 630 gram och den största och 750 gram:

Den tionde dagen gryr. Valparna har fördubblat sin vikt, öronen reser sig och med spänning väntar vi på att få se dem plira med sina nyöppnade ögon mot oss. Jag och Toya har varit på kurs under helgen och valpar och övriga vovvar har haft hundvakt. Se mer om vår kurs på:

Toya terapihund

Imorgon blir valparna två veckor gamla. De väger lite mer än ett kilo nu. De kikar fram med mörka ögon, nosarna har fått pigment och de blir sötare och om möjligt ännu sötare för varje dag:

I dag måndag den 22 november, är valparna 2,5 veckor gamla. I dag har jag blivit hälsad av en av dem med en tydlig svansviftning. Porträtt när de sover:

Svansviftarn, lilla killen som viftade på svansen åt mig i dag. Väger 1214 gram och är tillsammans med en annan hane näst minsta valpen. Har varit näst störst fram till nu.

Jum-jum fick sitt smeknamn redan den första dagen eftersom hon låter så. Hon är ensam tjej och har hela tiden varit minst, men skillnaden är inte så stor. I dag väger hon 1122 gram.

Attila Avanti. Redan första kvällen i valplådan levde han rövare och fick smeknamnet Attila, men eftersom han var minsta hanen fick han heta Avanti som betyder framåt på italienska. I dag är han näst störst och är värdig det första smeknamnet igen. Fast knappast skräckinjagande. Han väger 1280 gram.

Tjockis har hållit täten i storlek under hela resan. I dag väger han 1316 gram. han kommer kanske att bli mest lik sin pappa. Stor och lugn, men han kan han med, t ex om tutten försvinner för fort...

Och mellankillen som nu blivit omsprunget i vikten av Attila Avanti. Han väger 1214, precis som sin bror och de är de minsta hanarna just nu. Men skillnaden är väldigt liten mellan dem.

Lilla Jum-jum lever rövare medan hennes bröder sover. Ti 23 nov 2010

Fyra filmer från i dag, onsdag den 24 november 2010

Är du arg eller... bara tuttesugen? Attila Avanti dänger sin bror.

Jum-jum knorrar på sina stökiga bröder: Så de håller på när man vill sova

Mjölkbaren öppen men oåtkomlig

Det ska vara riktigt rent först, säger Nadja

Fredag den 26 november 2010.
I dag blir valparna tre veckor. De har börjat få små tänder, ännu så länge mer söta än vassa. Klorna klipps för tredje gången, de river mamma Nadjas juver annars eftersom de är som sylvassa nälar i krokform.Jag väcktes i morse av att en tiger i valplådan röt: Var är min frukost? De gillar att låta nu och att provtugga på varandras små tassar. Två hoppade ur lådan lite senare på dagen, på jakt efter mjölkbaren som ville ha lite privatliv.

Lördagen den 27 november 2010
Valparna får smaka köttfärs första gången. Jum-jum är ensam vaken och får prova först. Ingen tvekan, det här var gott sa hon. Sedan provade bröderna allteftersom de vaknade. Någon tvekade, men alla lät sig väl smaka till slut. Även Nadja fick förstås sina smakbitar.

Valplådan har byggts om så valparna kan strosa ut på små äventyr utanför. En liten hage har ordnats för dem i anslutning. Nadja är inta riktigt nöjd med arrange-manget, eftersom hon måste välja att vara i hagen eller utanför. Lådan kan stängas så rymningar inte ska förekomma. Valparna har också invigt sin transportbur -under den stund vi byggde om och bytte till rena filtar i valplådan. Inga problem, gick att sova i transportburen också. Nu vila efter en dag fylld av nya intryck och äventyr. En liten film från köttfärs-premiären.

Måndag den 29 november 2010

Pappa Sarek tar sig en första titt på sina valpar över det täckta kompostgallret i dörröppningen. Två av valparna upptäcker honom och tittar tillbaka. Mamma Nadja tycker det är ganska okej, men med en mild tillrättavisning ber hon honom att inte vara så nära. Som den gentleman han är viker han direkt för hennes önskemål och går åt sidan.

Torsdag den 2 december 2010

Det händer mycket nu i valparnas utveckling. De har fått olika personligheter och de har blivit sociala. Svansviftarn, Glader, har gett sig ut på äventyr och hamnat under sängen. Det var lite läskigt, men kanske mest kul, tyckte han. Han är en väldigt gosig pojke och väger 1500 gram.

Glader

Attila Avanti fortsätter att vara en av de mest framåt valparna och han utforskar det han kommer åt, t ex har en väggkontakt fått täckas över med kompostgaller. Väldigt bra med kompostgaller! Attila Avanti väger 1600 gram.

Attila Avanti

Lilla tösen Jum-jum som kommer att heta Gisa (Adalgisa) är också en äventyrslysten fröken. Och hon har så söta ljud för sig, t ex när de håller på att somna ligger hon och hm, jo, hon småsjunger. Ett par tre olika toner kommer som små melodi-slingor. Hon kan också yla, så där riktigt övergivet. Hon väger 1400 gram.

Jum-jum

Loverboy som mellankillen kallas är också en framåt kille, men med ett lite mer dämpat sätt och så gärna han kryper upp i mitt knä och gosar in sig där. Det gör största killen och de andra också, de klättrar och ska pussas och prova sina tänder och prova om det kommer mjölk ur fingret och provdra i kläderna -det är kul! Helt underbart söta. Loverboy väger 1650 gram.

Loverboy

Största killen kallas också Doktorn efter att han för en dryg vecka sedan nogsamt drack ur Nadjas ena juver som tenderade att få mjölkstockning. De andra hade inte kommit åt det under digivningen då Lille Doktorn sov (zzz!), eftersom Nadja la sig på just det mest fyllda juvret. Sedan tog han sig an det överfulla juvret och det blev tomt och inga problem sedan dess. Lille Doktorn väger 1800 gram.

Lille Doktorn

En film från söndagen. Attila Avanti pussar mamma Nadja.

Söndagen den 5 december 2010

En händelserik vecka. Valparna äter nu köttfärs med äggula, vi har haft flera besök och valphagen har flyttat från sovrummet ned till vardagsrummet bredvid köket.

Gott med mat

Mmmm mat!

Den nya valphagen i vardagsrummet uppskattas, men ibland vill man inte vara instäng alls, den 5 december 2010.

Onsdagen den 8 december 2010

Man blir lite sömnig av valplivet. Varje natt är det något som jag går ned till valphagen för (pip-pip-pip). Efter valparnas frukost och morgonlek (kolla köket, lyssna på centrifugen i badrummet, snubbla över mattes väskor, krångla sig in och ut på omöjliga platser...) kände jag att det var dags att ta igen en del arbete vid datorn, men valparna tog ny sats inne i valphagen: Leeeka?!!!
Ett knep jag lärt mig av Turid Rygaas (bok: Lugnande signaler) är att gäspa ned en stojig hund. Fungerade utmärkt på småttingarna också, första gäspningen och en valp damp ned och somnade där hon stod, en gäsp till och en till somnade i ett hörn och de sista tre tog sig till valphagens sovhörna och somnade.

Sover ännu. Datorn blev lite överfylld av alla härliga valpfilmer, men nu är problemet åtgärdat med externa hårddiskar och nedan bjuds en kavalkad av gulliga filmer från de senaste dagarna. Nadja har börjat leka med dem mer påtagligt och det är så sött. Kvaliten är lite kornig pga av vinterljuset utanför fönstret. Dvs lite för mörkt i rummet.

Först porträtt av de leksaker jag inte kunde motstå i djuraffären. Trodde hemmagjorda leksaker skulle duga: knutna handdukar med boll i, har jeans- och fleecetyg i skåpen, skinn att ta fram och massor goda idéer. Föll ändå för dessa tre krabater som fick sitta i karantän ett dygn först i tvättstugan. Och det var en höjdare när de hamnade i valphagen. De leks med, släpas runt och göms undan. Mycket populära, även av Nadja som den förståndiga mor hon är, plockade bort ögonen på dinosaurien. Sådana små ting vill vi inte ha i någon valpmun, sa hon.

Tråkiga!

Färger!

Nya skålar

Inpekteras av pappa Sarek

Gömd pingvin

Nya små skålar har jag också frestats att köpa, så rart så rart. Valparna blir mindre kladdiga om tassarna, men klart kladdigare på hela huvudet när de äter. Mamma Nadja putsar pussar valpar och gör rent skålarna på samma gång -gott!

Lekfilmer från valparnas femte vecka.

Porträtt från femte veckan

Gisa/Jum-jum sover

Gisa/Jum-jum leker

Attila Avanti

Glader

Loverboy

Lille Doktorn

En liten film på Glader från den första december. Lille Glader vill ut ur valphagen:

Första kliven ut i snön. Lördagen den 11 december 2010, minus två grader ute. Först ut är Loverboy och Glader:

Fortsättning valparna

Måndagen den 13 december 2010. Valparna har varit ute i snön igen. Jättekul! Nu var pappa Sarek med ute och när han sprang iväg följde de efter. Kullen är hittills jämn, alla tycker om att kela i knät, alla är nyfikna och framåt, den som var sist ut i dag var först ut i lördags. Ingen faller undan som mer försiktig eller reserverad. Ingen bangar i leken. Ett par filmklipp från i lördags när de gick ut, kommer här:

Lek med mamma Nadja i snön:

Nadja njuter av att vara en i gänget igen. Det är kul att springa i full fart tillbaka från en liten utflykt från flocken och att beta harpluttar tillsammans med Toya, Sarek och Senta. Två filmer här:

Söndagen den 19 december 2010

Vi har lagt upp en ny sida för kenneln på silversvansen.se, se länken nedan. I dag har valparna varit ute tillsammans med tant Toya-skoja. Hon är en riktig lekmamma och beskyddande. De får inte springa ned till grinden när det är en hund där utanför. Tack Toya, så vill vi också ha det. Se dagens utestund på filmklippet:

Silversvansens kennel

Måndagen den 20 december 2010

Lek i hagen. Nu börjar valparna tycka att det är betydligt roligare att vara utanför sin hage, dvs i köket och badrummet än inne i den. Smeknamnet för valphagen har som följd av det blivit Långholmen.

De går ut i snön en stund varje dag och i dag var mamma Nadja med dem ute. Nadja busade runt och gjorde rusningar som valparna försökte hänga med i. Vi har skottat gångar för dem, men de ger sig gärna ut i lite mer snö också. T ex när Nadja drog uppför backen innan jag skottat klart, och fick med sig Attila Avanti. Sedan kom hon tillbaka i ännu högre fart nedför samma backe. Men vart tog lille valpen vägen? Han syntes inte till uppe i backen. Nej, han hade hängt med mamma nedför utan att jag hann se det. Vilken slädhund!

Tisdagen den 21 december 2010

I dag vänder det, det är årets mörkaste dag. Nu går vi mot ljusare tider och den härliga vårvintern väntar. Att det blir ljusare brukar märkas i början av januari, även år utan snö.
En av dagens höjdpunkter är morgonen med valparna. Först får de mat och leker lite sömnigt, sedan lägger de sig runt om mig och sover. De ger intryck frid och behag. Trygghet och tillit. Jag hinner sitta en stund vid datorn.

Det har varit kallare i dag och valparna var ute en kort stund, men full fart ändå.

Onsdagen den 22 december 2010

Morgonmys med mamma Nadja. Dragkampen är ännu ojämn, fast Nadja tar bara i lite lagom. Men om alla fem hängde på kanske de nu matchar Nadjas 19-20 kilo. Här är det Glader (längst upp till höger) Lille Doktorn och Loverboy som deltar. Attila Avanti ligger bredvid och kollar in fotografen.

Juldagen den 25 december 2010

Alla valpar och de fyra stora hundarna åkte med till mattemor och mattefar för att fira jul i går. Valparna fick en egen hage i köket och allt var spännande och roligt. I dag har de varit ute igen. Tre dagar med för sträng kyla för små nakna magar har gjort att valpleken fått lekas inomhus. Några filmer och bilder från i dag kommer här:

Glader har en koja under bänken. Pappa Sarek kikar in, puss-puss

Lekar i snön, alla är med.

Valparna vägdes i dag. De väger tillsammans lite mer än mamma Nadja. Totalt 21.9 kg. Gisa väger 3700 gram, en ökning från 2520 gram på elva dagar. Attila Avanti har ökat från 3070 till 4500 på samma tid, Lille Doktorn från 3260 till 4900; Glader från 2480 till 4000; och Loverboy från 3050 till 4800.

En till film från dagens lekar i snön

Annandag jul den 26 december 2010

Porträttbilder på valparna

Lille Doktorn:

Loverboy:

Glader:

Gisa/Jum-jum:

Attila Avanti:

Torsdagen den 30 december 2010

Nu är valparna vaccinerade, chipmärkta och besiktigade. Alla mår så bra, så bra. Att gå till veterinären var tråkigt, men inte speciellt omtumlande. Lika pigga och glada som vanligt när vi kom hem. Kanske för att veterinär Jerker i Vallentuna är så snäll. Tack!

Nyårsafton den 31 december 2010

Årets sista dag. Vi får visserligen besök, men året har 364 andra dagar att fira och festa på. Nyår är alltid vikt för hundarna. De som kommer till oss på nyår kommer för hundarna, för lugnet och för att slippa nyårsraketer inpå.

Valparna är ute mycket nu. Vi har bytt morgonpromenaden mot valplek i trädgården. En dag åkte valparna pulka i backen, jag var pulkan och min jacka var pulkans hala belag. De hittar kojor under granar och buskar och så hittade de in i Skomakarkällaren där släden står. Alldeles rätt intresse.

Jag skottar gångar i snön. Den ena efter den andra, valparna kommer nyfiket och utforskar och ställer sig på skyffeln. "Hej du glade, kan jag få min spade". Visst, pappa Sarek kommer och lockar iväg dem, full fart. Sedan kommer han tillbaka och passar på att smita iväg när valparna lyckligt ska hälsa på mig igen, "hej, hej, hej".

Häxan surtant har blivit roliga Senta som man kan leka lite försiktigt med ute i snön. Toya-skoja är nästan för rolig ibland, de håller sig på avstånd när hon leker med Sarek. Det låter och är mycket kraft.

Mamma Nadja leker lite mjukare med Sarek och då kommer valparna nära och vill vara med. Sarek har också lärt sig att i den djupa snön får han kontroll på sina femlingar som kommer pulsande med snö upp till hakan. Det är otroligt så bra de ändå tar sig fram i djup snö, man tycker att den lilla nakna magen skulle bli så kall, så kall. Sedan är det skönt att komma in och sova.

Filmer från nyårs- och julhelgerna.

Valparna kom på nyårsdagen på hur man kommer in under verandan (det är tilltäppt, jo jag var så säker på det). Där är det inte snö och man kan ju alltid se något gott i det smutsiga ("inget ont utan något gott", var alltså liknelsen), de fick lära sig att världen utomhuset kan vara utan snö.

Love är det som är så väldigt smutsig, men under tukt och förmaning får underkasta sig båda mamma Nadjas och pappa Sareks granskning. Samojeden har en fantastisk päls. En kvart senare när de torkat inomhus, var alla valparna snövita igen och det var bara att dammsuga upp den avfallna jorden från golvet. Vi har skottat fram gräs också i trädgården, men de väljer gärna att ta sig fram på "tundran", dvs de oskottade delarna av trädgården, några decimeter ovanför marken.

Glader/Achates och Gisa sitter på verandatrappan på juldagen och spanar ut över trädgården

Fredagen den 7 januari 2011

Under valparnas nionde levnadsvecka har de fått börja med koppelträning och apporterings-träning. Föremålsintresset är viktigt att bevara, men i en form som ger samarbete, vilket betyder att valpen levererar det den bär, oavsett om det är ett tillåtet eller ett snott föremål. Vi har också provat "nej"-träning, att ta kontakt och "varsågod". Och lite "sitt", bara för att det föll sig så.

Utelek varje dag. Achates (Glader) charmar pappa Sarek så han lockas ut ur bilen för att leka:

Kom å lek, kom å lek!

Okej !

Inspektion

Kolla ordentligt

Nog är du min pojk, allt!

Fortsättning valparna

7 januari, fortsättning

Love fick upp båda öronen i förrgår, Gisa lyfte dem i dag och Lille Doktorn har en uppe och en i minne:

Love

Gisa

Lille Doktorn

Attila Avanti i bästa charm

Achates betyder "den trogne". Svårfångad idag.

Hjälpa matte att skotta snö:

Oj, så trött man blir av allt jobb

Helenas hundblogg

Mer om Helenas träningsmetod

Till sidans topp

Tisdagen den 11 januari 2011

Valparna är vägda i dag. Love har gått om Lille Doktorn och väger 7.1 kg mot Dr:s 7.0 kg. De två väger som pappa Sarek gjorde i samma ålder. Attila Avanti väger i dag 6.5 kg, Achates (Glader) 5.5 kg och Gisa har gått om lillebror och väger 5.8 kg.

Achates är en glad typ. I förrgår lös jag med en ficklampa in under trappen när där skulle dammsugas. Lampan låg på nedersta trappsteget och lös upp in under trappens skrymslen och vrår. Achates, som befann sig där under, gick fram mot ljuset och satte sin lilla nos mot det, sedan lyfte han upp lampan och försvann in i den mörka hålan bakom byrån under trappan. Gissa om han gav mig ett gott skratt när jag såg hur ljuset flyttades runt där bakom. En riktig skattletare är han.

Vi tränar "sitt" på vågen, två flugor i en smäll. Eller förena nytta med nöje:

Jodå, det gick alldeles utmärkt, men kameran stängde av sig. Det är så roligt att få en liten uppgift tycker valparna, speciellt om man får en torrfoderkula som belöning.

Fil från trädgården:

Lördagen den 15 januari 2011

I dag har Lille Doktorn åkt till sitt nya hem. Han har fått sitt riktiga namn och heter sedan en tid Willis. Han har en egen blogg och vi lägger snart upp länken dit. Vi vet att han får det väldigt bra hos sin nya familj, han har fått en riktig lyckolott.

Willis, 10 veckor

Sarek, 10 veckor

Söndagen den 16 januari 2011

Vi har fått hälsningar från Tyresö, dit Willis (Lille Doktorn) har flyttat. Willis har en egen blogg. Kolla vad matte Anna skriver där.

Willis nya liv

Tisdagen den 18 januari 2011

I helgen var Hilma (fyller snart tre år) med mamma Åsa och moster Eva på besök. Hilma lekte med Sarek, fikade och fick en valp i sitt knä

Två som stortrivs ihop: Hilma och Avanti.

Fler besök har vi haft. Förra veckan var Elga och Barbro här, två av Sveriges mest erfarna samojeduppfödare, men framför allt goda vänner. Pappa Sarek ville ha en egen pusstund i damernas knä. Och i dag har självaste barnmorskan varit här och tittat på underverken, veterinär Jerker tillsammans med fru Kajsa. Båda var med vid förlossningen för snart elva veckor sedan.

Flytta på er, jag får inte plats!

Så, det var bättre. Barbro och Elga med Sarek.

Bus i soffan

Onsdagen den 26 januari 2011

Valparna går små promenader varje dag. Vi har gått till vänster uppe i skogen och de har bekantat sig med den lilla rundan på ca 1,5 km. I dag tänkte jag att vi skulle gå rundan till höger i stället. Jag funderade på om det fanns några faror för de små, jag gick igenom rundan i tankarna, men kom fram till att inget var farligare än på rundan till vänster. Till vänster-rundan är kuperad och på sina ställen finns stup på fem-tio meter. Dels går vi förstås inte nära just de platserna och dels har valparna visat att de kan hantera terrängen. Men nu skulle vi åt andra hållet.

Återigen fick jag uppleva det som många hundägare kan berätta om, en slags tankeöverföring. Jag tränade "sitt" innanför grinden som vanligt, släppte ut de fyra små underverken samt Nadja och Sarek som var kopplade. Alla gick igenom, jag stängde grinden och när jag vände mig om igen, hade alla valparna börjat traska på stigen åt höger. Den de inte gått tidigare. Förundrad gick jag efter dem.

Efter några hundra meter stötte vi ändå på en fara. Något läskigt ur valpperspektiv. Ensilagebollarna ute på ängen. Solen lyste med ett härligt vårlöfte i motljus och bollarna blev som stora mörka jättar. Valparna tog det väldigt bra efter den första tveksamma inspektionen. Avanti fick sitta i mattes famn eftersom han tenderade att springa hemåt. Trygg och framför allt lugn satt han där och betittade jättarna. Inga problem för honom att själv knata på när vi hade passerat.

Det är lite det som de här tidiga promenaderna syftar till. Att skrämmas lite grand, att tala om för valparna att man lämnar inte flocken. I flocken är det tryggt och man ska hålla sig nära. Deras fokus på flocken ökar för varje promenad och jag tar varje tillfälle jag kan att skrämmas lite. Bara lite-lite. T ex att gå en annan stig än den valparna får för sig att de ska springa i full fart bortåt på.

Valparna i trädgården för två dagar sedan; femton filmsnuttar ligger på youtube. Sök på "Nadjas valpar" så kommer alla våra filmer upp på youtube.com. Några lägger jag förstås in här!

Nadja är en så mjuk mamma och leker fint med valparna. Här är det Toya som leker på sitt lite mer fysiska sätt. "Oj, oj så läskigt", men det bästa komplement vi kunde ha till mjukis-Nadja. Hon är noga med gränser och lär valparna att bli uppmärksamma.