Silversvansens kennel i Norrtälje, Stockholm

Silversvansens valpar februari - mars 2025

Valparna var under februari sjuka i Koccidios.
De har varit HELT FRISKA sedan början av mars.
Vad Koccidios är berättar jag i texten längre ned.

Valparna är nu fyra månader, snart fem månader gamla. I valpkullen finns det tre hanar kvar till salu. Valparna har bott inne i huset med mig (Helena) och de stora hundarna under hela sitt liv. De har stora rasthagar utomhus där de älskar att springa fort med Mamma Malia och att leka med varandra. Malia är verkligen en bra mamma och hon vill fortfarande vara med sina valpar. Hon är lekfull och fostrande. Jag som känner valparna, avgör vilken valp som ska flytta till vilket hem. Vilken valp som flyttar till vem, beror delvis på vad hunden ska få för arbetsuppgifter/aktivering i sitt nya hem. Det här är linjer som är lättlärda och med föräldrar som gillar olika former av aktivering.

Längre ned på sidan (vid ett stort hjärta till höger) finns valparnas berättelse under februari till mars.
Den handlar om varför de alla är kvar hos mig, uppfödaren, nu när de är 4-5 månader gamla.

Koccidios
Koccidier (uttalas kocksidier) kallas en parasit som kan hamna i tarmarna. Koccidier är artspecifika så de som finns på hund kan inte smitta till katt, höns eller människa osv. Hunden kan inte heller smittas av andra arters koccidier. När en valpkull får koccidier är den vanligaste orsaken att kenneln har tätt mellan valpkullarna. I min kennel är det tio år sedan jag hade förra kullen och då på en annan plats, så mina valpar har inte smittats den vägen. Enligt veterinärer på SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) är då mammatiken den troligaste smittvägen. Eller en annan hund i min flock från en kennel med tätt mellan valpkullarna/koccidier.

Koccidierna smittar genom cystor i bajset. Dessa cystor benämns som oocyst, oocystor och liknande. Arten av koccidier som mina valpar har haft, heter Isospora ohioensis. Det finns en till variant. I texten skriver jag emellanåt enbart koccidier, inte cystor eller oocyst, för att benämna parasiten och Koccidios för att benämna sjukdomen.

---

Koccidier smittar genom bajs som hamnar i en annan individs mun. Det finns på nätet info om att hunden kan få koccidier om den äter smågnanare. Det händer bara om musen eller sorken ätit hundbajs med koccidier och som fortfarande är livsdugliga. De koccidier som kan göra musen sjuk, kan inte göra hunden sjuk. Samma sak gäller om en människa klappar en hund, smitta kan bara överföras om människan har hundbajs med koccidiecystor på händerna och som den hund som klappas får i sig.

När en uppfödare/kennel har täta valpkullar smittas de nya valparna genom bajs som finns kvar på/i marken eller direkt från andra hundar. Vuxna hundar blir sällan sjuka av koccidier, de får inte diarré av dem, men kan ändå ha smittsamma koccidiecystor i bajset. Smittan finns där förutsatt att det finns smitta. Täta kullar är inte detsamma som att det finns koccidier, men risken ökar. Alltså bajset kan vara mer eller mindre förmultnat men koccidiernas cystor har en förmåga att överleva ändå.

Ingen av de uppfödare eller hundägare jag pratat med kände till koccidier eller koccidios.

En uppfödarvän av annan ras, sa att jag är modig som berättar om det. Jag har också fått kommentaren att lite koccidier är inget att bry sig om. Jag vill sprida kunskap. Valpkullar, även mammatiken kan dö av koccidios. Jag har pratat med veterinärerna på SVA, med ett halvdussin andra veterinärer, med en vän som förlorade en höna i koccidios osv. Jag har verkligen skaffat mig kunskap och ändå finns luckor, eftersom sjukdomen är så pass okänd bland hundfolk och uppfödare. Kanske man inte vill prata om det, som en av vännerna antydde.. Däremot i lantbruket är man kanske mer van att förebygga koccidios på kaniner, höns och får m fl djur. Avföringsprov som skickas till SVA kostar ca 700 kronor.

---

---

Koccidios heter alltså infektionssjukdomen som djuret får av koccidier. Vuxna djur blir sällan sjuka även om de har koccidier i tarmarna.

Sjukdomen sprids vanligen på kennlar med täta kullar. Valpar som inte får behandling kan dö. Vuxna hundar klarar sig ofta bättre, vilket också gör sjukdomen svårare att hitta. Koccidios kan utlösas av stress, som att valpen flyttar till sitt nya hem. Även annan sjukdom kan utlösa koccidios. Avföringsprov som skickas till SVA kostar som sagt enbart 700 kronor.

Efter genomgången sjukdom och tillfrisknande, är djuret immunt och utsöndrar inte nya koccidier (detta enligt resultat från vetenskapliga studier). Innan rätt diagnos kunde ställas på mina valpar, behandlade jag deras diarréer frekvent. Fram till att de blev friska lade jag ned 40-50 tusen kronor på deras behandling med Canikur mot diarréerna, avmaskning, skonkost, probiotika mm. När de till slut fick receptbelagd medicin, var diarréerna redan borta, men de kunde inte äta sitt valpfoder. De behandlades med Toltrazuril. "In agreement with the results of other studies, the oocyst reduction percentage by toltrazuril was 100% in treated animals". "En singeldos av Toltrazuril räcker för att få bort oocyst..." [Min översättning och förkortning av resultatet från en vetenskaplig rapport]. "Similarly, in the dogs that had been treated against patent Isospora spp. infection, faecal oocyst counts where reduced by 100%".

Förutom pengar har insatsen för att rädda valparnas liv varit en kraftansamling. En period sov jag inte mer än 3-4 timmar per dygn. Jag är stolt, ger mig själv en klapp på axeln för att jag klarade det här. Alla valpar är friska, pigga, valpbusiga och ivriga på att lära sig saker. De är helt oemotståndligt charmiga och trevliga.